Det narcissistiska projektet har den västerländska kulturen ibland kallats, och visst anar jag drag av osund själv-dyrkan i mig när jag ger mig ut och ska skriva så att det blir synlig för en omvärld. Men min fasta övertygelse av att våra motiv är blandade, med både sött och surt vatten, både änglalik ädelhet och demonisk egoism, och det är så lätt att väntan på rena motiv pacificerar oss, det har ställt mig vid sidan av planen för länge.
Nu ger jag mig ut och tänker mig att jag ska kommentera lite ditt och datt som jag läser och upptäcker, och i skriftlig from lufta de tankar som annars blir dödfödda i mig på grund av brist av sammanhang där de kan uttryckas, och så bli till i det dialogiska utrymmet mellan människor.
